Tvåspråkiga skolor dryftas idag igen i HBL. Om man är ens lite SFP-anhängare så får man väl inte säga detta högt men: Jag förstår inte vad SFP:arna är så rädda för. Jag är inte heller en anhängare av tvåspråkiga skolor på det sättet att undervisningsspråken skulle blandas hit och dit men det måste väl finnas ett mellanting? Som det är nu så skriker alla, ursäkta de flesta, SFP-politiker bara NEJ NEJ NEJ så fort diskussionen drar igång.

Ungefär den här modellen tror jag på, och den existerar redan, men jag tycker att man kunde utnyttja samlevnaden lite mer:
– Samma skolhus för svenska och finska skolor med gemensam matsal, slöjdsal, gymnastiksal osv.
– Undervisningen sker skilt men skolorna ordnar gemensamma program, t.ex lucia och annat.
– Jag kunde tänka mig att slöjd och andra kreativa ämnen där språket inte är livsviktigt kunde ske med blandade klasser på tvåspråk.
– Gemensamma raster och gemensam lunch, gärna så att eleverna ”blandas” vid matborden.
– Språkbadsundervisning skulle vara en viktig del av de här skolorna.

Jag tror inte att svenskan försvinner på det här sättet, tvärtom tror jag att om kunskaperna i svenska stärks bland finskspråkiga så gynnar det finlandssvenskheten.