Människohandel är ingen saga

Deltog på jobbet i ett bra möte om ett viktigt och vidrigt ämne. Vi gick igenom genomslagskraften i en kampanj mot människohandel. Det var en fantastisk kampanj som verkligen fick folk att inse att det finns människohandel i Finland trots att det ofattbart nog finns många som kommenterar ämnet med ”jaja int har vi sånt i Finland”. Jag var ju inte själv med och fixade kampanjen eftersom jag var ledig så jag får skryta med den hur mycket som helst.

Om du har missat kampanjen så kan du kolla in materialet här: http://ihmiskauppaeiolesatua.fi/. Varning. Videon är ganska jobbig att se.

Publicerat i Okategoriserade | Lämna en kommentar

Första arbetsdagen

Det var alldeles underbart att gå till jobbet idag efter att ha varit hemma i över nio månader. Jag har den stora förmånen att få återvända till ett fast jobb som känns meningsfullt och viktigt. Vi hade från början bestämt att jag skulle vara hemma ca 9 månader och sedan börja jobba. Barnets pappa skulle ta över och vara hemma hela våren och sommaren och så blev det också. Men egentligen var det ingen självklarhet. När jag inledde min mammaledighet hade jag inget jobb att återvända till eftersom mitt snuttkontrakt tog slut, som det är för så många andra. Och hur lika man än vill dela så är det kanske korkat att byta om den ena är arbetslös. Nu hade jag den sagolika turen att bli fast anställd under min mammaledighet. Hur många har varit med om det?

I dagens HBL fanns några texter som fick mig att tänka på mitt arbete, både på gott och ont.  Artikeln om barnen som inte får återförenas med sina föräldrar beskriver en värld jag känner igen från jobbet. På minoritetsombudsmannens byrå övervakar vi utlänningslagarna. Janne Strangs ledartext och  påminde mig om alla dem som inte tycker om det vi gör och som låter oss veta det, men ännu viktigare var förstås poängen med texten, att vi måste lära oss varför de hatar så mycket, varför de är så besvikna och osedda. Och fundera på vad vi  skall göra åt saken.

Publicerat i kommunikation, samhälle | Märkt , , , | 2 kommentarer

Får man intervjua vem som helst?

Läser kritik mot talkshow-värden Skavlan på lite olika håll idag. Svenska Dagbladets Kristin Lundell är trött på honom och vill se en kvinna som talkshow-värd på SVT (kan man läsa i Resumé.) Det ville hon redan efter att han intervjuade Camilla Henemark. HBL:s Annika Hällsten kritiserar också Skavlans val att ha Anna Wahlgren som gäst. Huruvida programmet skulle ha sett annorlunda ut om en kvinna intervjuat tänker jag inte ge mig inpå idag. Däremot vill jag hålla med Annika Hällsten om att Anna Wahlgren var fel.

Det känns som om etiken kring val av intervjuobjekt diskuteras alldeles för sällan nuförtiden och vissa journalister verkar inte ha några skrupler alls (Till exempel Maria Veitola). Det känns som om journalisterna tänker: ”Man kan väl alltid fråga. Om dåren tackar jag är det på eget ansvar”. Jag tycker det är hemskt att man i underhållningens namn får se människor som mår dåligt eller av en eller annan orsak har bristande omdöme skämma ut sig i medierna. Funderar någon överhuvudtaget på detta längre?

Publicerat i kommunikation, samhälle | Märkt , , , | 3 kommentarer

Vi kvinnor i Finland har det ju så bra!

I gårdagens Huomenta Suomi påminner jämställdhetsombudsmannen oss om att Finland inte är ett jämställt land. Jag skriver under allt hon säger. Därför blir jag som vanligt ganska arg när jag läser kommentarerna. Många av dem har budskapet ”finska kvinnor har det ju så bra så nu kan ni sluta gnälla”. Visst, om man jämför med kvinnor i många delar av världen så har vi det väldigt bra här i Finland. Men när är det tillräckligt bra? Kalla mig girig men jag är åtminstone inte nöjd ännu. Jag tycker inte att jämställdhetsarbetet är färdigt. 

Då min dotter blir vuxen hoppas jag att hon får samma lön som sina manliga kollegor för samma arbete. Jag hoppas att hon aldrig får höra att hon inte är trovärdig eftersom hon är kvinna. Jag hoppas att hon aldrig får frågan ”har du planer på att skaffa barn?” i en arbetsintervju och jag hoppas att hon slipper skuldbeläggas för att hon prioriterar karriären om hon väljer att göra det. Jag hoppas också att lönerna i kvinnodominerade branscher som vårdyrket är högre och att fler män söker sig till de här branscherna. Jag hoppas att hon aldrig får rådet av sin chef att sätta på sig en kort kjol till ett kundmöte. Jag hoppas att hon, om hon är av den lite mer högljudda sorten, inte blir kallad gnällig kärring samtidigt som hennes manliga kollegor med liknande beteende får höra att de är ambitiösa och har en bra framåtanda. Bara för att nu nämna några saker. Det finns en hel del mer. 

Jag undrar förresten vad alla de kvinnor ute i världen tänker som kämpar för att deras döttrar skall få gå i skola, eller äga mark, eller gifta sig med vem de vill. Tror ni att de tycker att vi nordiska kvinnor är bortskämda? Att vi skall luta oss tillbaka och anse arbetet slutfört? Det tror inte jag. De beundrar oss, de får styrka av oss och jag vill inte svika dem. Man kan arbeta för jämställdhet både här hemma och ute i världen samtidigt. Utmaningarna är olika men arbetet är inte färdigt. 

Sen känns det lite tröttsamt att fokus skall läggas på budskapet i till exempel eurovisionslåtar. Krista Siegfrieds är en urstark kvinna som vågar ta plats. Hon är en bra förebild för andra kvinnor. 

Publicerat i Okategoriserade | Märkt , , | Lämna en kommentar

Tvåspråkiga skolor

Tvåspråkiga skolor dryftas idag igen i HBL. Om man är ens lite SFP-anhängare så får man väl inte säga detta högt men: Jag förstår inte vad SFP:arna är så rädda för. Jag är inte heller en anhängare av tvåspråkiga skolor på det sättet att undervisningsspråken skulle blandas hit och dit men det måste väl finnas ett mellanting? Som det är nu så skriker alla, ursäkta de flesta, SFP-politiker bara NEJ NEJ NEJ så fort diskussionen drar igång.

Ungefär den här modellen tror jag på, och den existerar redan, men jag tycker att man kunde utnyttja samlevnaden lite mer:
– Samma skolhus för svenska och finska skolor med gemensam matsal, slöjdsal, gymnastiksal osv.
– Undervisningen sker skilt men skolorna ordnar gemensamma program, t.ex lucia och annat.
– Jag kunde tänka mig att slöjd och andra kreativa ämnen där språket inte är livsviktigt kunde ske med blandade klasser på tvåspråk.
– Gemensamma raster och gemensam lunch, gärna så att eleverna ”blandas” vid matborden.
– Språkbadsundervisning skulle vara en viktig del av de här skolorna.

Jag tror inte att svenskan försvinner på det här sättet, tvärtom tror jag att om kunskaperna i svenska stärks bland finskspråkiga så gynnar det finlandssvenskheten.

Publicerat i barn, samhälle | Märkt | Lämna en kommentar

Fru tvärtom

Många kvinnor börjar blogga då de blir mammalediga. Åtminstone i Svenskfinland var det länge mammabloggarna som ägde. Jag har varit mammaledig i snart nio månader och förbereder mig för att återvända till arbetslivet. Om två veckor börjar jag jobba och tyckte det var dags att börja blogga nu. Eller dags att återuppta bloggandet snarare. För länge länge sedan bloggade jag på Radio X3M: sida. Först eftersom jag jobbade där, och senare i ett desperat försök att fortsätta blogga. Det gick inget vidare.

Jag finns på Twitter, Facebook och Instagram och är rätt aktiv på dem alla. Jag följer många bloggar och brukar kommentera nu och då. Är det kanske lite ”last season” att börja blogga nu också? Verktyget och sidan har jag haft länge. Jag köpte min url på wordpress för att ha en sida för mitt lilla företag.

Vad skall jag blogga om då? Det får vi se. Ofta har jag saknat lite mer utrymme på Fejan och jag är hopplöst dålig på att formulera mig på 140 tecken. Kanske bloggen är helt rätt. Eller så kommer detta också att sluta i ett misslyckat försök, som allt mitt bloggande hittills.

Publicerat i intresseklubben antecknar | Märkt , , | Lämna en kommentar